Du står framför ett av riksdagens hus och inne på gården ligger Brantingstorget. Ovanför dig på stenstoden har man placerat Aftobladets första chefredaktör Lars Johan Hierta. Gå riktigt nära och titta på stenstoden, hittar du relieferna? Vad hittar du och vad tror du de betyder?
Lars Johan Hierta var en stridbar tidningsutgivare. Han är mest känd för arbete med tidningar från de senare delarna av 1820-talet till och med 1840-talet. Hierta grundade tidningen Aftonbladet som med höga löner attraherade de bästa journalisterna. Tidningen var en del av den liberala oppositionen till kungen. Aftonbladet var inte ensamt utan ingick i en miljö av intellektuella som i mångt och mycket lade grunden för den så kallade tredje statsmakt som vi har idag. Oberoende media som granskar makten. En annan aktiv debattör var Anders Lindeberg som du kan lära dig mer om på Stockholms Stadsmuseum.
Alla uppskattade dock inte Hiertas vassa penna och hans tidning fick sitt utgivningsbevis indraget om och om igen under 1830-talet.
Med ett av nyorden från 2019 skulle man kunna säga att han ”deplattformerades.” Deplattformering beskrivs av språkrådet som att påverka uppdrags- och arbetsgivare till meningsmotståndare så att de mister sina inkomstkällor och därmed sin plattform att nå ut med sina budskap. Vad som hände Hierta var lite hårdare för i hans fall var det staten som försökte tysta honom. Indragningsmakten användes av regeringen istället för åtal då en tidning ansågs ha gjort sig skyldig till brott mot tryckfrihetsförordningen. Indragningen verkställdes utan att regeringen motiverade varför, varken för utgivaren eller för allmänheten. Hierta utsattes för 14 sådana indragningar mellan 1835 och 1838. Han lyckades alltid ge ut tidningen igen, under ett annat namn. Till slut gav regeringen upp.
Att beskylla någon för deplattformering används ofta som ett argument av skribenter som själva ser sig som sanningssägare. Det är ju dock ingen rättighet att få sina texter publicerade i t ex Aftonbladet. Idag, som på Hierta tid, bestämmer ju chefredaktören vad som publiceras i hens tidning. Men om man inte får möjlighet att uttrycka sin åsikt någonstans alls? När kan det ses som en inskränkning i yttrandefriheten?