Du står på Sergels torg – det moderna Sveriges kanske mest centrala plats. Platsen var först tänkt att heta Sveaplan men blev slutligen döpt efter Gustav lll favoritskulptör Tobias Sergel. Här mitt i kollektivtrafikens nav firas guldmedaljer, säljs knark, flaneras, protesteras och levs. Du ser torget väldigt bra från Kulturhusets café på 5:e våningen. Det är tyvärr stängt just nu, men det finns broar och andra nivåer du också ser torget bra från.
Diskussionen för att göra citysaneringen, att riva den slitna stadsdelen Klara påbörjades på 1920-talet och beslutades 1945. Under efterkrigstiden hade Socialdemokraterna tillsammans med Sveriges Kommunistiska parti (numera Vänsterpartiet) en långvarig majoritet i kommunfullmäktige och kunde genomföra planen man beslutat. När arbetet var klart hade i princip allt förändrats. I efterhand har många kritiska röster lyfts mot det radikala ingreppet men då det begav sig hyllades planen av de flesta av samtidens stora arkitekter. Många namnkunniga kända personer var involverade i utvecklingsarbetet, Le Corbusier, Ivar Tengbom, Peter Celsing och Ralph Erskin. Trots beslutet i kommunfullmäktige anser inte alla att processen var tillräckligt demokratisk
De ansvariga var en handfull män med Hjalmar Mehr och Åke Hedtjärn i spetsen. Med nästan diktatoriska metoder genomförde de rivningsplanerna. Med ett listigt politiskt rävspel fick de sin vilja igenom. Och motståndet var svagt.
Anders Wahlgren, dokumentärfilmare som gjort ”Staden i mitt hjärta”
Bland de mest kända symbolerna för Sergelstorg är det ikoniska svart-vita trekantsmönstret Plattan av Jörgen Kjaergaard och den upplysta obelisken i mitten av fontänen i cirkulationsplats Kristallvertikalaccent av Edvin Öhrströms .
Att torget med sitt kulturhus, teater och bibliotek ska stimulera ett öppet samtal har länge varit med i planerna. I början av 70-talet fanns en öppen klottervägg där medborgare kunde uttrycka sig. Väggen är sedan länge borta men istället finns en populär talarstol som ofta används vid manifestationer.
En del ser hård betong och social misär. Andra ser intressant 60-talsdesign och ett rikt och mångfacetterat folkliv. Vad ser du och hur hade du agerat om du satt i kommunfullmäktige när beslutet om utsmyckning av Sergelstorg skulle fattas?