Visst är cyklarna från det tidiga 1900-talet lika de cyklar vi har idag. Du ser en blandning av motionscyklar, tävlingscyklar och vardagscyklar. Vissa har en liten reparationsväska så man inte blir fast, andra har dynamo och lampa så att man ska bli sedd när det är mörkt. De flesta har ett relativt stort kugghjul fram, det gör cykeln ganska tung att trampa, men man kan få upp en hög fart. Lettland är ganska platt så en sådan konfiguration funkar nog bra för de flesta cyklisterna i landet men hade det varit backigt kunde det nog upplevas jobbigt.
1883 reser Alexander Leutner ut i Europa på en lärresa, något som länge setts som viktigt för den välbärgade klassen. När han kommer hem 1886 grundar han det ryska imperiets första cyekelfabrik Leutner inspirerad av en Engelsk förebild. I början tillverkar han ett fåtal höghjulingar per år men ganska snart övergår verksamheten till vad som numer anses vara vanliga cyklar. Fabriken tillverkar snart 8 000 cyklar om året.
När Leutner påbörjar sin industriella cykelproduktion är de fortfarande väldigt dyra, men än en månadslön för vanliga urbaniserade fabriksarbetare men förbättringar i produktionen under slutet av 1800-talet gör att de snabbt sjunker i pris och blir mer och mer tillgängliga för breda grupper.
Den ökade användningen av cyklar gör inte bara att folk kan ta sig till helgnöjen på andra orter eller ge sig ut i den friska luften på utflykter och semestrar. Cykeln spelar också en viktig roll i organiseringen och manifestationerna för arbetares rättigheter. Den ökade räckvidden i den personliga mobiliteten gör att engagerade personer kan delta på manifestationer på andra orter än sin hem ort. Cyklens relativt låga pris och billiga underhåll gör den till ett redskap för arbetarrörelsen. Cykelns centrala roll i demokratiseringen av England beskrivs väl i podcastserien On Your Bike.
Under första världskriget för att undvika den tyska armen som invaderade flyttade Leutner sin verksamhet till Ukraina. Leutners verksamhet återvände inte till Lettland men en ny cykelproduktionsverksamhet upprättades i samma lokaler. Den nya fabriken startad av Gustav Erenpreis blev den största producenten av cyklar i Baltikum med en produktionstakt på ca 40 000 cyklar om året. När landet ockuperades av Sovjet nationaliserades företaget men fortsatte cykelproduktionen nu under märket “Red Star Riga Bicycles”.
Sedan 2010 har Gustav Erenpreis barnbarn återigen tagit upp mantel och tillverkar cyklar i Riga under varumärket Erenpreiss
Cykeln är en teknisk uppfinning. Vilka teknologier som kommit de senaste tio åren tror du kommer ha en positiv inverkan på demokratin?